myggfritttack.blogg.se

Caminito del Rey har en gång i tiden varit utsedd till en av världens farligaste vandringsleder men är det inte numera. Regeringen fick nog av alla som dog trots att leden var avspärrad och byggde därmed en ny säker led ovanpå den äldre. 

Här kan ni se mer om ni vill:

https://youtu.be/8cICu9HtGhQ

I alla fall tog det inte 1,5 timmar dit då vi fastnade i diverse köer. Vid två tiden svängde vi av vid en liten bergsby för lite lunch. Vägarna var så tighta och branta att man per automatik lutade sig framåt i bilen i uppförsbacke men blundade på vägen ner...eller ja det gällde kanske bara mig. Micke som körde tittade som tur var. Märtha o Elliott ville egentligen gå ner eftersom det inte kändes så säkert. Men ner kom vi...hela utan några repor.

Sen körde vi vidare. Vi hittade rätt ställe men..det visade sig att man inte kunde köpa biljett där utan det var något som man skulle förboka. Varm (30grader), besviken och arg blev jag så frustrerad så tårarna sprutade. På semestrar får även mammor vara små...opedagogiska och gnälliga.. eller?

Nåväl... vattnet runt omkring är fantastiskt klart och blågrönt. Ett dopp i det blå kan väl kompensera floppen lite...vi vandrar ner till vattnet. Det är då vi ser...ja för vattnet är ju kristallklart... Fiskarna! Allt från småspik till rejäla baddare på nästan en halv meters längd.  Där är MÅNGA! Ja, som ni vet är jag en badkruka men är där fiskar, ja då doppar jag inte ens tårna. Tyvärr har detta beteende smittat av sig på Märtha. Då tänker ni säkert att fiskarna aktar sig när vi hoppar i...men se det tror inte jag. För det verkade halvtama de här fiskarna. Micke slängde i en sten och fiskarna flockades runt där stenen hamnade. Antagligen har det varit många som matar fiskarna. Så ja, då satte vi oss i bilen och körde hem igen. Snipp Snapp slut så var denna utflykt slut.