Då var vi på G igen...
Hej allihopa!
Ja, nu skriver jag igen. Det trodde jag inte skulle ske. Jag trodde att jag bloggat klart i mitt liv. Det gäller ju att sluta när man är på topp. Man vill ju inte riskera att man blir en självgod" Larry Hagman" med 357 avsnitt av familjefejder. Fast det är klart...Mörarp glittrar kanske inte lika snyggt i neon som Dallas?! Och när jag tänker efter så har Micke inte lika svallande hårman som Bobby... och jag har snyggare spiror än både Pam och Sue Ellen, men i övrigt är ju allt lika....
Men som sagt något gjorde att jag ändrade åsikt....något visade att jag hade mer att berätta...men nu tar vi det från början.
Vi ska som sagt åka till Örnsköldsvik imorgon bitti. Även denna gång tar vi oss fram med bil. Eftersom vi åker dit för att där är snö har vi en "liten" packning med oss som omfattar allt från skidor av olika format till munkjärn. Elliott ville tvunget ha med sig sitt nya munkjärn och Märtha ville ha minst två "Slime", jag ville ha pussel och eftersom Micke vet att där finns tvättmaskin tyckte han att det räckte med ett extra par kallingar o strumpor sen var han färdigpackad...och det var tur att han inte ville ha två par kallingar med sig för nu är bilen proppfull med det jag har packat....eller ja...bilen räcker ju faktiskt inte riktigt till, vi är ju tvungna att ha takbox. Och det är här jag förstod att jag nog skulle öppna bloggen igen...
När Micke fått upp takboxen på taket på bilen kunde varken jag eller Micke få upp låset. Detta resulterade att vi fick ta ner takboxen på gräset. När jag och Micke ligger på gräset och kryper rundor med pannlampor upptäcker jag att folk som är ute och går med sina hundar tittar snett på oss. Inte blir det bättre av att vi får ta ut sprintarna till gångjärnen på takboxen för att öppna upp takboxen på motsatt sida och sen säger Micke att jag ska krypa in... så det gör jag såklart... klockan tio en tisdagskväll kryper jag in med pannlampa och lägger mig i takboxen o Micke stänger till. Jag får till det med låset på insidan och låset går upp. Micke öppnar takboxen så jag kan kliva ur precis när en tant med pudel går förbi.... jag inser då tydligt att vi inte är en vanlig familj...vi firar inte semester eller löser problem på samma sätt som andra. Det här är en ny resa med nya erfarenheter...