myggfritttack.blogg.se

Tack och hej till "Camping at the lake". Vi kommer aldrig igen! Sjön som campingen låg vid gick ju inte ens att bada i pga att den var förorenad! Det enda som campingen fick plus för var att den faktiskt var lite handikappanpassad vilket inte någon annan camping varit hittills. Här fanns handikappanpassad toa och dusch och inga höga trottoarkanter. Men nä, det var skönt att lämna stället.

Efter att packat ihop vårt smäck körde vi till Auschwitz. Vår plan innan vi körde från Sverige var ju att besöka Auschwitz innan Österrike. Men då väderprognoserna lovade mycket regn och det visade sig att man behövde boka biljetter för guidade turer flera veckor innan så vi senarelade vi vårt besök vilket gjorde att vi tog Berlin först.

När vi var i Berlin var vi inne i en affär där vi fick en lysande idé! Vi skulle som sista grej i det konservativa Polen göra ett statement! Vi köpte våra HBTQ t-shirts som snällt fick ligga på hyllan och vänta tills dagen med stort D kom. Och så kom dagen - idag! Vi drog på regnbågs t-shirtarna och vandrade iväg hand i hand mot Auschwitzentrén. Faktiskt pirrade det lite i magen med tanke på den senaste tidens rabalder i Polen kring HBTQ frågorna.

Vi hade tur som bokat guiden tidigare. Vi kunde bara gå förbi kön som var ca 150 meter lång. Vår guide var kunnig men ocharmig och opersonlig. Det visade sig dock att det även i den guidade turen ingick ett besök på Birkenau.

Det tog inte lång tid innan jag var så upptagen med att lyssna och titta på omgivningen att jag glömde bort att kolla ifall någon reagerade på våra t-shirts. Men Micke som hade varit mer uppmärksam och berättade att det var en del som höjt ögonbrynen, speciellt när vi inte gick intill varandra.

Auschwitz var...ja det är lite svårt att beskriva. Där var hemskt mycket turister men det hade vi väntat oss. Efter att ha kört runt en del i Polens glesbygd kändes Auschwitzbyggnaderna inte fula på något sätt. Det var ganska grönt med träd mellan byggnaderna. Men det rådde en kuslig tystnad trots att så många människor transporterades runt. Elstaketen och taggtrådsinhägnadena vittnade om en annan tid. I början av rundturen gick vi in och ut ur olika byggnader där vi fick information så som statistik, se foton, höra olika bödlars namn m.m. Det kändes svårt att ta in att 1 miljon människor avrättats här.

Medan vi gick runt grillade solen oss. Vi hade glömt att ta med oss vatten. I de olika salarna hade de ställt ut fläktar men de hjälpte föga.

 Om det tidigare var svårt att föreställa sig vad som skett på Auschwitz blev det plötsligt mycket mer påtagligt när vi kom in i en sal där vi fick berättat för oss om hur nazisterna rakat av håret på framförallt kvinnorna och sålt vidare håret till möbel och madrasstoppning. Detta hade jag hört talas om tidigare men jag hade aldrig sett så mycket hår på ett ställe. 

När Auschwitz befriades hittades över 1900 kg hår. Detta hår fyllde en mindre sal. Det blev som sagt mycket mer påtagligt och ett lätt illamående kom krypande. 

Tyskarna gillade sortering. I nästkommande sal och monter kom barnskor, nästa kvinnoskor, nästa igen skor för män, borstar, muggar, väskor m.m. Det var enorma mängder. På väskorna hade folk skrivit sina namn ifall de skulle komma ifrån sina saker...

Proteser och olika hjälpmedel.

På Auschwitz fanns det bara en gaskammare kvar. Den fick vi gå in i. I rummet intill stod brännugnarna...

Vi fick även se "rum" där människor tryckts in. Rummen var en kvadratmeter stora. Människorna hade fått stå där nakna pressade mot varandra då det inte fanns något utrymme att sätta sig ner på. Där fick de stå i några dygn innan de avrättades.

Vi tyckte Auschwitz var stort! Men när vi kom till Birkenau fick vi ett annat perspektiv. Det var enormt! De flesta av träbyggnaderna var borta men skorstenarna som funnits i husen stod kvar och syntes så långt ögat nådde. Vi fick gå in ett hus där fångarna sovit. Jag kände igen husen från flera filmer jag sett tidigare. 

Fångarna fick inget vatten vilket gjorde att de drack från varje pöl och dike det kom över. De gjorde att fångarna fick diarré. Toaletterna var dock bara öppna en viss tid på dagarna. Det gjorde att på kvällarna och nätterna bajsade människorna där de låg och det rann ner på de som låg i facket undertill...

Jag ville göra det här besöket trots att jag är ledsen över att Auschwitz-Birkenau finns.

När vi skulle boka besöket stod det överallt att de rekommenderade att barn skulle vara minst 14 år.  Märtha stannade därför kvar med Iris i husvagnen medan Elliott följde med oss. Elliott är nog den av oss som kan andra världskriget bäst.

Nu har vi vänt bilnosen mot Sassnitz. Vi kommer sitta i bilen tills rumpan är plattare än en pannkaka. Sen sover vi några timmar innan vi sätter oss igen i bilen. Imorgon eftermiddag/kväll planerar vi att rulla in i världsmetron. Home sweet home!

Lika högljudd som campingen var i lördags lika tyst och öde är den idag. Mer än hälften av folket har åkt iväg. Det gör campingen mer acceptabel. Toaletterna fräschare och tempot lugnare. Men trots städerskan är och städar toaletterna flera gånger om dagen så lyckas hon glömma tvätta av handtaget till dörren varje gång. Den är snaskigt klibbig. Jag ska tillägga att på toaletterna här får man ta med sig toapapper och tvål själv vilket nog flera glömmer .. Dessutom släcks lamporna på toaletterna efter exakt två sekunder om man inte rör på sig. Och det blir mörkt skall jag lova. Därför sitter jag numera som en cowboy som ska kasta lasso varje gång jag är på toa.

På tal om toaletter... Det har varit alltför lite skitsnack denna omgången på bloggen. Så här kommer en väldigt kort liten historia och denna gång var det varken jag eller Micke som var inblandade...

Elliott skulle på toa. Han travade bort till samma toalett som han har besökt flera gånger de senaste dagarna. Han tar tag i handtaget och trycker ner och emot sig hantaget. Men istället för att dörren öppnas får han hela dörren och karmen emot sig. Han är en sann Ljunggren! Jag är så stolt över honom! Det är så typiskt oss! Dörren har säkert öppnats fler än 100 gånger idag utan att något har skett. Men så kommer en av oss och det är då det sker. Det gäller bara att se det med lite perspektiv. I stunden vill man bara sjunka genom jorden men i förlängningen skapar det ju ett minne! Det är minsann inte varje dag man drar ut dörrar med karm och allt..

Idag har vi varit som helt vanligt folk (eller nästan). Vi åkte in till närmsta stora stad - Katowice och sökte upp ett shoppingcenter. Det visade sig att det låg tre stora shoppingcentrum intill varandra. Tro det eller ej men vi gjorde faktiskt två shoppingcentra. En del saker är billigare än hemma medan vissa saker kostar det samma. Men utbudet är i princip samma som i Sverige vilket gör att jag inte handlar för jag har det mesta jag behöver och inget känns unikt.

Elliott däremot, han köpte sig ett nytt tält. Inte för att tältet var unikt på något sätt men för att det var billigt. Elliott brukar ju tälta i skogen med sina vänner. Så det ska han hem och göra när vi har svensk mark under fötterna igen.

På eftermiddagen tog vi oss en fika! Märtha drog vinstlotten gällande val av kaka/efterrätt.

Ja, även vi har dagar då livet går saktare. Imorgon lämnar vi äntligen denna camping och kör vidare. Vi syns då!

Efter en tuff gårdag och en hård natt vaknade jag av att en Iris stod och trampade på mig som en katt. Samma procedur varje morgon! Alla andra i familjen tycker detta är supermysigt. De kan nämligen somna om igen. Men det kan inte jag. Det hjälper inte att Iris sover hos någon annan. På morgonen kommer hon alltid till mig...

Konserten som hölls i närheten av campingen igår kväll slutade vid tre på natten. Jag somnade vid halv fyra för att vakna vid fyra tiden då Micke lyckades slå ut ett glas vatten på sin väg till toaletten... Med detta vill jag ha sagt att det inte blev många timmars skönhetssömn....

Efter frukost begav vi oss till Krakow. Polackerna är mycket trevliga och kontaktsökande så länge de har båda fötterna på marken. Men när de har en gaspedal under högerfoten förändras de totalt. De blir otrevliga, aggressiva och livsfarliga. Vi har aldrig sett så många olyckor och bilar som slutat fungera och som står vid vägkanten som det gör i Polen. Gamla som nya bilar. Vi träffade en dansk familj nyligen som kört genom 4-5 olika slaviska länder i sommar. Även de hade samma uppfattning som vi. Polackerna kör som galningar!

Även vi höll på att hamna i en olycka idag! Plötsligt tvärnitade några bilar på motorvägen. Som tur var höll vi avstånd men det var på håret och vi stod till hälften ute på gräset när bilen stoppade. Micke hade svängt utåt ifall bilen inte skulle hinna stoppa i tid. Men det gjorde den. Som tur var hade vi inte husvagnen med oss. Family Ljunggren are living on the edge as usally!

(Medan jag skriver detta är vi på väg hem från Krakow och har hamnat i ytterligare en milslång kö just på grund av en bilolycka).

Men i alla fall... Krakow! Vi har varit i Krakow idag! En jättemysig stad! Ett bra alternativ till Prag eller Budapest om man vill åka iväg en helg! Staden är gammal och byggnaderna lika så. En stor del av husen var så skraltiga att murbruket föll isär så teglet syntes, färgen flagnade samtidigt som murbruket var grått och svart pga kolbruken. Men i dessa hus bodde folk! Husen hade aldrig gått genom som boende i Sverige. Husen var dock charmiga!

Även om det inte var lika varmt i Krakow som det var i Brno så var det ändå stekhett +34 grader! Svetten rann längs ryggraden ner till trosranden medan vi travade fram över gatorna. Ganska snabbt hittade vi en bakgård med ett antal olika foodtrucks. Där satte vi oss och åt. Tjejen i foodtrucken vi beställde från stod och gjorde färsk spagetti! Very tasty!

Vi upptäckte att folk åkte runt i små moppebussar och fick guidade rundturer över staden. Vi fixade en egen minibuss och blev guidade genom de judiska kvarteren. 

Guidningen bestod av en svensk inspelning som hördes i en högtalare. Jag tror vi kördes till varenda kyrka och synagoga inom några få kilometers krets. Det blev rätt många byggnader. Vi fick höra om den gode ? biskopen, den fromma Rita, juden som drömde om skatter och soldater m.m. Ja allt flög in genom det ena örat och direkt ut genom det andra. Det som fastna var vad killen som körde minibussen själv berättade...var det fanns en Michelin restaurang, var det fanns den bästa bratwursten, bästa glassen, var Helena Rubenstein var uppväxt, var delar av Schindlers lust spelades in. m.m. Det gällde ju att sålla vad som var viktig eller irrelevant!

Det bästa med guidningen var att det fläktade där vi tog oss fram samt att vi fick se mer av Krakow än vad vi hade gjort om vi tog oss fram till fots.

Efter minibussen tog vi oss till de gamla spårvagnarna och klev på för att ta oss till en annan del av staden -gamla stan. Konduktören var lite speciell. Han fick en diagnos utav mig efter ca 1 min. (Jag vet att det inte är ok) men om jag säger så här...han pratade entonigt, inga svarsleende, sparsam ögonkontakt. Ingen problemlösning förmåga (han hade inte tillräckligt med växel att lämna tillbaka till mig). Jag ställde en fråga och han upprepade samma svar två gånger trots att jag sa att jag inte förstod skillnaden mellan regular biljett och normal biljett. Nu tror jag att en stor del är mina läsare också har satt samma diagnos som jag...

Vi kom fram till gamla stan. Medan de judiska kvarteren hade lagom med turister och infödingar så var det tokfullt i gamla stan.

I de judiska kvarteren bor det i dag ca 100 000 människor varav ca 1000 är av judisk härkomst. Innan andra världskriget bodde det ca 70 000 judar här. De flesta judiska restauranger i Krakow drivs idag av polacker.

Detta var allt för idag! Imorgon är en ny dag!