myggfritttack.blogg.se

Tack och hej till "Camping at the lake". Vi kommer aldrig igen! Sjön som campingen låg vid gick ju inte ens att bada i pga att den var förorenad! Det enda som campingen fick plus för var att den faktiskt var lite handikappanpassad vilket inte någon annan camping varit hittills. Här fanns handikappanpassad toa och dusch och inga höga trottoarkanter. Men nä, det var skönt att lämna stället.

Efter att packat ihop vårt smäck körde vi till Auschwitz. Vår plan innan vi körde från Sverige var ju att besöka Auschwitz innan Österrike. Men då väderprognoserna lovade mycket regn och det visade sig att man behövde boka biljetter för guidade turer flera veckor innan så vi senarelade vi vårt besök vilket gjorde att vi tog Berlin först.

När vi var i Berlin var vi inne i en affär där vi fick en lysande idé! Vi skulle som sista grej i det konservativa Polen göra ett statement! Vi köpte våra HBTQ t-shirts som snällt fick ligga på hyllan och vänta tills dagen med stort D kom. Och så kom dagen - idag! Vi drog på regnbågs t-shirtarna och vandrade iväg hand i hand mot Auschwitzentrén. Faktiskt pirrade det lite i magen med tanke på den senaste tidens rabalder i Polen kring HBTQ frågorna.

Vi hade tur som bokat guiden tidigare. Vi kunde bara gå förbi kön som var ca 150 meter lång. Vår guide var kunnig men ocharmig och opersonlig. Det visade sig dock att det även i den guidade turen ingick ett besök på Birkenau.

Det tog inte lång tid innan jag var så upptagen med att lyssna och titta på omgivningen att jag glömde bort att kolla ifall någon reagerade på våra t-shirts. Men Micke som hade varit mer uppmärksam och berättade att det var en del som höjt ögonbrynen, speciellt när vi inte gick intill varandra.

Auschwitz var...ja det är lite svårt att beskriva. Där var hemskt mycket turister men det hade vi väntat oss. Efter att ha kört runt en del i Polens glesbygd kändes Auschwitzbyggnaderna inte fula på något sätt. Det var ganska grönt med träd mellan byggnaderna. Men det rådde en kuslig tystnad trots att så många människor transporterades runt. Elstaketen och taggtrådsinhägnadena vittnade om en annan tid. I början av rundturen gick vi in och ut ur olika byggnader där vi fick information så som statistik, se foton, höra olika bödlars namn m.m. Det kändes svårt att ta in att 1 miljon människor avrättats här.

Medan vi gick runt grillade solen oss. Vi hade glömt att ta med oss vatten. I de olika salarna hade de ställt ut fläktar men de hjälpte föga.

 Om det tidigare var svårt att föreställa sig vad som skett på Auschwitz blev det plötsligt mycket mer påtagligt när vi kom in i en sal där vi fick berättat för oss om hur nazisterna rakat av håret på framförallt kvinnorna och sålt vidare håret till möbel och madrasstoppning. Detta hade jag hört talas om tidigare men jag hade aldrig sett så mycket hår på ett ställe. 

När Auschwitz befriades hittades över 1900 kg hår. Detta hår fyllde en mindre sal. Det blev som sagt mycket mer påtagligt och ett lätt illamående kom krypande. 

Tyskarna gillade sortering. I nästkommande sal och monter kom barnskor, nästa kvinnoskor, nästa igen skor för män, borstar, muggar, väskor m.m. Det var enorma mängder. På väskorna hade folk skrivit sina namn ifall de skulle komma ifrån sina saker...

Proteser och olika hjälpmedel.

På Auschwitz fanns det bara en gaskammare kvar. Den fick vi gå in i. I rummet intill stod brännugnarna...

Vi fick även se "rum" där människor tryckts in. Rummen var en kvadratmeter stora. Människorna hade fått stå där nakna pressade mot varandra då det inte fanns något utrymme att sätta sig ner på. Där fick de stå i några dygn innan de avrättades.

Vi tyckte Auschwitz var stort! Men när vi kom till Birkenau fick vi ett annat perspektiv. Det var enormt! De flesta av träbyggnaderna var borta men skorstenarna som funnits i husen stod kvar och syntes så långt ögat nådde. Vi fick gå in ett hus där fångarna sovit. Jag kände igen husen från flera filmer jag sett tidigare. 

Fångarna fick inget vatten vilket gjorde att de drack från varje pöl och dike det kom över. De gjorde att fångarna fick diarré. Toaletterna var dock bara öppna en viss tid på dagarna. Det gjorde att på kvällarna och nätterna bajsade människorna där de låg och det rann ner på de som låg i facket undertill...

Jag ville göra det här besöket trots att jag är ledsen över att Auschwitz-Birkenau finns.

När vi skulle boka besöket stod det överallt att de rekommenderade att barn skulle vara minst 14 år.  Märtha stannade därför kvar med Iris i husvagnen medan Elliott följde med oss. Elliott är nog den av oss som kan andra världskriget bäst.

Nu har vi vänt bilnosen mot Sassnitz. Vi kommer sitta i bilen tills rumpan är plattare än en pannkaka. Sen sover vi några timmar innan vi sätter oss igen i bilen. Imorgon eftermiddag/kväll planerar vi att rulla in i världsmetron. Home sweet home!