myggfritttack.blogg.se

Vi har dock nog varit på allt för många museum de senaste 10 åren. Vi har blivit kräsna. The Science museum var fint och informativt men inte så interaktivt vilket gör det lätt att passera alla vita informationstexter och föremålen i montrarna blir just bara dammiga föremål. Efter någon timmes kulturellt strövande lämnade vi byggnaden för lunch.

Under väntan på maten försökte vi sammanfatta London med tre ord. Tre positiva och tre negativa. Kö, fullsmockat och dyrt. Och de positiva orden blev: Omväxlande, utbud och artigt.

Elliott har inte haft många önskemål under denna resa men ett önskemål var att få gå på London Dungedon. Ett ställe som dels berättar om hur London var under 1600 talet samtidigt som det är lite av en spökrunda. Micke hade varit där när han var i London för några år sedan. Märtha har en viss tendens att få mardrömmar så de två åkte tillbaka till lägenheten medan jag o Elliott åkte in till Westminster för att bli skrämda. 

Vi hade köpt biljetter på internet för att garanterat få plats. Nätet i London är dock så överbelastat att det strular hela tiden. Jag har tom bättre nät på en bergstopp i Norge än vad jag har i centrala London. Detta orsakade ett smärre stresspåslag eftersom jag inte kunde få upp biljetterna. Jag och Elliott sprang fram och tillbaka på gatan utanför för att få täckning. Tillslut kom Elliot på den briljanta idén att gå till McDonalds som har gratis Wifi. Sagt och gjort..McDonalds nästa. Men det visade sig att Mc Donalds nät var bara för telefoner med engelska nummer. Ut på gatan igen och springa fram och tillbaka. Från att ha varit i mycket god tid....ja faktiskt 45 min innan insläpp (plötsligt så händer det...fam.Ljunggren i tid) så var det bara fem minuter kvar. Och då, just där fick jag några sekunders nät och det höll precis så länge så jag kunde screenshoota av biljetterna. 

Så in kom vi och blev erbjudna en snaskig historia om pest, galna kungar och Jack the Ripper. Allt i ett mörkt dunkel, utklädda personer, ljud- och ljuseffekter och upplevelser. Verkligen ett ställe som jag kan rekommendera att besöka. 

När jag o Elliott kom ut var det mörkt ute. Vi tog oss tillbaka till lägenheten för att packa våra pinaler. Trots att vi älskar att resa och vill göra det så ofta vi kan så längtar vi alltid hem i slutet av våra resor. Och nu längtar vi så mycket efter Iris att jag tror att det kommer bli slagsmål om henne.  

Jag får tacka för denna gång. Nästa resa är faktiskt inte riktigt bestämd än men bloggen kommer säkert igång då med. Så ha det så bra så länge!