(Vill bara berätta att den nya gräsklipparen sköter sig bra. Med den nya gräsklipparen tillkom en app till Mickes stora förtjusning. Så nu kan Micke kolla om den jobbar eller laddar.)
(Musik: Money, money, money - Abba)
Nä. Inga mutor. Vi satte oss i bilen och började köra mot Salzburg istället. Auschwitz kan vi ju ta på vägen hem. Efter några timmars körning började hungern göra sig påmind. Märtha gnällde dessutom om att hon behövde gå på toa. Vi körde av autobahn och ställde oss på ett pittoreskt lastbilsföretagsställe. Solen lyste och lastpallarna runt om var vackert staplade. Det rådde tysk ordning. Det gjorde det dock inte i husvagnen. Ett skåp hade öppnat sig över spisen. En rapsoljeflaska av glas hade bland annat åkt ut. Flaskan hade krossat glashällen som man fäller ner över spishällen. Det var tusen och tusen glasbitar. Det var glas på köksbänken, spishällen, golvet och sängen.
Det var bara att börja städa. Tro det eller ej (ja...det gör ju alla som känner oss väl iför sig) men vi har faktiskt en liten dammsugare med oss (vi har även soda streamer, brödrost, elvisp och en fläkt. Det gäller att vara well prepared). När det väl var städat och avtorkat kom Märtha in. Hon skulle få inviga toaletten. Ingen hade använt den. Inte vi och inte de förra ägarna heller. Hon spolade och allt funkade bra....i några minuter. Sen såg vi att det rann vatten från toaletten längs golvet mot sängarna... Vi torkade (bara vatten, inget annat) och bestämde oss för att det där får vi ta tag i senare.
Jag slängde ihop maten snabbt. När Elliott skulle ta ketchup var det något som hände... plötsligt var det ketchup på väggar, skåp golv och mattor... Plötsligt var Micke tvungen att gå och lägga sig lite....
(Musik: The Ketchup song - Las Ketchup)
Så lunchen som skulle avklaras på 20 minuter tog 1,5h....
Efter lunchen ringde jag till en av campingarna som vi hade kollat ut i Salzburg. Tyvärr fullbokat! Jag ringde till nästa - fullbokad..jag ringde till...
Ja, efter ett tag då bytte jag ort. Så plötsligt var vi på väg till Zell am see. Men det var en lång resa mellan Berlin och Zell am see - 762 km. Men Micke var en hjälte! Han tog oss förbi köer och bilolyckor, snäva avfarter och tröga lastbilar.
(Musik: Hero - Bonnie Tyler)
När man kör så långa sträckor som vi gjort idag blir livet allt lite enformigt. Det gör att man blir lättroad. Efter en kissepaus kom Micke och Märtha ut från toaletterna med ett litet leende på läpparna. Det visade sig att de hade fått tag på vars en självrengörande toalett. Micke var snabb på att dokumentera det hela....(se händelse på Facebook). För er som inte har FB så kan jag berätta att hela toaringen snurrade runt genom en liten avtorkningsmaskin.
Flera timmar senare så var rumpan inte ens platt längre utan formad efter bilsätet. Trots storslagna vyer började alla bli ganska trötta. Men 12 h i bil ska ju kännas. Precis som när vi var på väg till Kiruna började radiokontakten brista. Men tro fa..att vi precis som då fick in en galen gubbe och tant på någon liten radiokanal. I Kiruna joijka de medan de joddlade här. Med joddel på högsta volym gick det inte annat än att bli pigg.
( Musik: Ain't No mountain high - Marvin Gaye...jag kan faktiskt ingen joddellåt).
Tillslut kom vi dock fram...men vi snubblade på mållinjen. När vi kom fram fem över tio på kvällen till Zell am see hade campingpersonalen gått fem minuter tidigare. Men som tur var så hade de lämnat bommen uppe så vi kunde köra in. Men någon ström har vi inte förrän imorgon. Men det går ju att använda gas som tur är. Jag vill avsluta denna otursdag med den enda österrikiska låt jag vet och då är den inte ens österikisk. Förhoppningsvis kan den locka fram ett skratt...men imorgon är en annan dag.
(Musik: Tyrolerhatt - Östen Warnerbring)
Mycket roligt.
skrivenMycket bra skidåkning i Zell am See för övrigt, den borde ni prova nån gång. Finns även hsr jag för mig en toppen resturang som heter kupferkezzel nånting. Testa den!