myggfritttack.blogg.se

Men någonstans under eftermiddagen blev fru Ljunggren rastlös och skulle ta sig en skön strandpromenad. På med skor och ner på strandpromenaden som ligger knappt 100m från vår lägenhet. Eftersom vi bor i slutet på strandpromenaden så övergår vandringen ner på den lilla stranden rätt kvickt. På den lilla stranden finns bara två familjer. En lite längre bort och en lite närmare. Jag har på mig mina solglasögon som inte har någon styrka. Den närmaste familjen består av en tunn liten man som badar i havet och en kvinna i valross format som strandat på magen på en solsäng. Jag tittar på kvinnan som ligger med benen brett i sär och förundras över vilken konstig obestämd färg hon har på sina badtrosor. Då går det upp ett ljus för mig att där faktiskt inte finns några trosor... Jag kommer på mig själv att jag nog glott lite för länge när jag ramlar ner för en sandstrands kant.

Men i övrigt blev strandpromenaden fin. Jag hittade vackra snäckor också... Men mina funderingar blev ju att nu har jag kommit till ett nakenbad. Men när jag passerade nästa familj på stranden lite längre bort så var de normalt påklädda... vilket gjorde det hela än mer konstigt. Tyvärr eller ja, kanske inte...så har jag inga fotobevis. Ni får hålla till godo med mina blöta fötter istället.

Micke har en arbetskollega som också är på semester här nere samtidigt. Hon har varit här ca tio gånger så hon har koll på läget. Vi fick en fråga om vi kunde passa deras barn medan de var och handlade. Visst sa vi. Vi fick en söt liten prinsessa på 5år och en välkammad sju årig pojke som var nyduschade i handen. Vi lämnade tillbaka två sandiga barn med blöta kläder och rejält tillfluffade frisyrer...men dock glada och lyckliga för de hade hittat en skatt av snäckor och stenar som fyllde deras famnar. Allt skulle minsann hem. Vi får se om vi blir tillfrågade igen att passa barnen. 

Som sagt Mickes arbetskollega har superkoll på stället. På kvällen för hon oss genom smala gator och små torg. Hon visar oss anrika landsmärken så som strandbaren  där " Las Ketchupsong" spelades in. Tillslut för hon oss  till en liten Tapasrestaurang. Jag vet att jag har vänner o släkt som gärna går igång på matbilder men det är ingen sådan blogg. Men jag kan nämna att skaldjursrisotton var grym och jordgubbsgazpachon blev en ny favorit.

Kvällsmaten var uppäten vid 23.40. Alla var mäkta mätta och Elliott hade för första gången i sitt liv fått en nära "jag kan inte andas" på grund av att han var så mätt känsla. 

Nu ligger alla och trynar förutom jag som har varit och sprungit en liten morgonrunda. Vilka äventyr som dagen bjuder på återstår att se.