myggfritttack.blogg.se

Allt började som det skulle. Väckarklockan ringde och för en gång skull (halleluja moment) höll familjen Ljunggren tiderna. Vår granne Bertil körde in oss till Helsingborg där vi skulle ta tåget. Men Skånetrafiken var dock inte lika proffsiga som vi utan de var 20 minuter sena. Vi bestämde oss dock för att ta rullbandet ner till perrongen direkt.

Märtha som hade fått ett eget rosalila handbagage på hjul envisades med att själv köra bagaget.  Vilket resulterade i en uppvisning som jag sällan sett maken till. Märtha kom upp på bandet ...och även väskan, dock inte i synk...med en hårsmån slapp vi undan en Dominoeffekt i trappen. Som mamma  förmanar jag Märtha att inte vara så klumpig. Innan jag hinner avsluta meningen har jag nått botten av rullbandet och fastnat lätt med tån av skon. Ett mindre elegant språng räddade ännu en Dominoeffekt.

Sen flyter allt på. Elliott insvettade keps får gå igenom en extra knarkkontroll i Kastrup i övrigt inga hinder. Vi kommer till Spanien och efter lite om och men hittar vi vår hyrbil. PrylMicke har bytt ut sitt vattenpass mot en extra GPS. Han förklarar tydligt för mig att han har knappat in adressen till boendet och det är totalt onödigt av mig att slå in adressen på Google Maps. Att det skiljer sig 20 minuter i resväg mellan vägbeskrivningarna är inget vi lägger någon vikt vid. 

Efter 25 min resväg ringer telefonen. Det är semesterbostadsförmedlingen som undrar vart vi tar vägen? Jag förkunnar att vi är på väg. Jag tittar på papperna och noterar att vi redan passerat byn.... dessutom har vi precis kört förbi vägtullar och betalat 8 euro. Det visar sig att Micke har slagit in adressen till boendet och inte noterat att nyckelutlämningen är på ett annat ställe... 

Varken den ena eller den andra GPSen vill visa adressen till nyckelutlämningen. Det blir att hoppa av bilen och fråga om vägen. Någonstans här blir jag medveten om hur dåliga spanjorerna är på engelska. Med andra ord finns det en vinst med att inte dubba alla engelska filmer...

Tillslut efter att ha ringt förmedlingen igen hittar vi rätt. En mycket serviceinriktad feminin man med bättre kunskaper i engelska än vi själva hjälper oss med nycklar och diverse information. Klockan är nu på 17.00. Förutom en ynka liten toast på planet har vi inte ätit sen sju på morgonen. Alla är vrålhungriga och lätt gnälliga är definitivt inte rätt adjektiv att använda. Vi tar sikt mot stranden och hittar en supermysigt restaurang som vi dimper ner på. Märtha som äter lite mindre och saktare än oss andra är omringad av fortfarande hungriga vargar som kastar sig över hennes rester som hon inte äter upp.

Bättre till mods sätter vi oss i bilen och kör vidare. Vi kommer till hotellet...som är enormt. Alla behöver gå på toa, vissa mer akut än andra...var är vår lägenhet?

Förutom diverse motgångar i Spanien så blev Micke medveten om att något skett med solcellerna hemma under tågresan ner till Kastrup. Elen blev inte registrerad. Detta innebar X antal samtal till både den ena och den andre. Så typiskt när vi aldrig har något problem annars. Men att kasta iväg två veckor av årets bästa elproduktions veckor kändes inte aktuellt.

Nåväl lägenheten hittad och de båda toaletterna provsuttna! Superfin lägenhet med modern AC. Med andra ord inga kasetter i taket som blåser av påslakanet utan jämn temperatur i hela lägenheten. 

Efter en stund ska jag o Micke åka och handla. Micke hittar inte bilnycklarna någonstans. Det hjälper inte att vi har rört oss över hela området. Vi springer runt som skållade råttor. Nycklarna finns ingenstans. Tillslut går jag till bilen...som inte är låst utan där bilnycklarna sitter prydligt i vredet... Vi puttrar iväg till mataffären. Vi går in och efter en stund börjar det klia i mina ögon. Efter en stund blir det allt värre och jag bli allt mer tyst och okoncentrerad på handlandet. Först i bilen börjar kliandet lägga sig. Men det är bara kortvarigt...i lägenheten kliar det så ögonen håller på att ramla ut. Inga mediciner men dock en dusch o säng gör det lite bättre. Första dagen i Spanien är till ända.