Som ni tidigare hört så har familjen Ljunggren lite konstiga (o)vanor på nätterna när de ska sova. I natt vaknade jag av att Märtha stod nedanför sin koj och bara glodde. Jag misstänkte att hon inte var vaken eftersom hon lyckats gå nerför stegen utan att dunsa i golvet vilket hon inte lyckas med i vaket tillstånd. Dessutom så hade hon inte väckt någon utan bara stod där. Det hade heller inte skett om hon varit vaken eftersom hon är sjukt sällskapssjuk om hon vaknar upp på natten. Helst ska alla vara vakna då!
Ja, men i alla fall frågar jag vad det är, jag upprepar frågan några gånger men får inget svar. Behöver du gå på toa? Inget svar.
Efter en stund säger hon att hon mår illa. Jag säger att vi går ut. Hon lyckas få på skorna på fel fot och jag för ut henne. Väl ute börjar hon gråta. Jag frågar vad det är. Märtha svarar att jag har dragit ut henne. Vi går in igen. Jag lyckas baxa upp henne uppför stegen och bädda om henne och hon "somnar" bums. (Kan man somna om när man redan sover?)
Jag går och lägger mig igen men nu har Micke lagt i växel 6 på att snarka. Jag puttar och knuffar. Men han sover vidare. Till slut skakar jag liv i honom. Jag säger till honom att han låter som en hel traktor. Micke svarar yrvaket: Kommer det en traktor? Nä, du är traktorn svarar jag. Men va fa... Gubben vänder sig och somnar om....och snarkar vidare. Efter en stund viskar jag honom i örat:
Du är kissnödig!
Sen skakar jag liv i honom och frågar om han inte är kissnödig? Jo, svarar Micke. Jag är jättekissig!
Micke går ut och jag somnar om😁.
På morgonen kommer varken Märtha eller Micke ihåg något. Jag funderar på om jag ska viska i Mickes öra inatt att han och jag vill åka till Australien...
De senaste dagarna har vi haft regn och gråväder. Det är mysigt att kura i en husvagn men kan lukta förfärligt efter en kvällsmat av Chili con Carne. Samtidigt så gör vi inte denna resa för att mysa utan för att uppleva något nytt. Så på med vandringskängorna och fram med regnkläderna.
Idag tog vi oss till Hällingsåfallet. Ett 43 m högt vattenfall i en 800m lång ravin. Vi följde ravinen och såklart lite till. Därefter fixade vi till vår turmat och hade sen lunch i det fria. Och tro det eller ej, vi hade uppehåll av regnet under hela vandringen! Däremot så invigde vi våra myggpåsar/mygghattar under lunchen. Jag har fått frågan om vi har fått några myggbett. Märtha ligger på en klar förstaplats. Sen kommer jag. Elliott har inte fått en enda. Micke har heller inte fått några men däremot så älskar knotten honom. Märtha har en egen intressant teori om detta. Hon tror att knotten lyckas flyga in i skägget för att hitta lite mat. Micke blir mycket förnärmad utav detta påstående eftersom han både tvättar och kammar det. Jag tycker dock att teorin är lite intressant...
Imorgon tänkte vi lätta ankar och göra rumpan platt igen. Målet är Jokkmokk, en bilresa på minst sex timmar. Det är lite sig så där med nätet här uppe men jag hoppas kunna skriva imorgon igen. Tack för alla kommentarer!
Odödligt kul!!!
skriven