myggfritttack.blogg.se

Idag åkte vi till Solberg som ligger ca 1h och 20 minuter med bil innåt landet. I Solberg finns det slalombackar! Medan det regnar och snön smälter bort i Örnsköldsvik visade Solberg på sitt bästa inlandsklimat. Vitt, vitt och åter vitt. I backen fanns det inte mycket folk och därav inga köer till liftarna. Men först fick vi ta oss dit. På väg till Solberg träffade vi några som vände sin bästa sida till... Ingen rår på renarna. Dem flyttar sig inte för någon och är totalt orädda. Vi lärde oss något nytt idag dock. Om någon hängt upp svarta sopsäckar på plogpinnar betyder det "varning ren på väg". När vi väl kom fram drog familjen Ljunggren på sig utrustningen och åkte upp...i barnbacken. Alla kände sig ringrostiga. Barnen körde plogen i backen, Micke körde skitapåsig stilen och jag tog en närsynt invetering av snön. Men efter några varv lossnade det för de flesta av oss...någon behövde dock några fler varv innan nerverna lugnade sig. Jag och barnen valde efter ett tag att åka upp i en av långbackarna. För att komma dit behövde vi ta ankarliften. Första gången gick det jättebra. Andra gången jag skulle ta ankaliften missade jag ankaret vilket gjorde att den tjongade i hjälmen. När jag fick tag på nästa ankare gled den ur handen. Tredje ankaret fick jag tag på för att jag efter tre meter ramlade av och la mig platt i spåret. Jag försökte åla mig ur spåret..med skidorna på. Tillslut kom jag ur spåret och tog av mig skidorna, först då märkte jag att jag hade fått publik. Jag log lite o sa att ja nu är jag klar..ni kan gå före. När jag tagit mig upp från snön och fått på mig pjäxorna igen gav jag mig på ankarliften igen. Denna gången gick det bra. När jag däremot skulle hoppa av fastnade jag med ena stavens band i ankaret. Jag hade själv hoppat av men höll fortfarande fast i staven. Ankaret hade så klart åkt upp så jag åkte efter genom att hålla kvar i staven. Jag försökterycka loss den utan resultat. Tillslut var jag tvungen att ge upp och släppte. Då ramlade den av. Jag tänkte fel och tog av mig skidorna för att springa snabbt över spåret för att ta staven. Det visade sig att snödjupet var en meter. Jag sjönk ner ända upp till ljumskarna. Märtha stod och glodde på mig och tyckte att jag var pinsammast i världen. Efter simmat, krälat och pulsat fick jag äntligen tag på staven...sen skulle jag bara ta mig tillbaka. Och sen få på mig skidorna igen... ingen annan stannade där vi stod utan åker vidare...men jag märktehur alla tystnade och glodde när det åkte förbi. När jag väl tagit mig ner från backen utan några nya missöden bestämde jag mig för att nu var det dags för varm choklad. Vi gick in och beställde och fick några tjusiga koppar med vispgrädde, sugrör och med en skumtomte i. Smakade likagott som de såg ut. Resten av dagen fungerade finfint så vi bestämde oss för att vi ska åka dit imorgon med. När vi åkt färdigt för dagen och åkt tillbaka var jag lite småfrusen så jag gick in i duschen och duschar ganska varmt. När jag går ur duschen går Micke in. Jag tog på mig trosor och började handdukstorka mitt hår. Micke var snabb i duschen för han tyckte det var alldeles för varmt i badrummet. Han öppnade toadörren på tvären. Jag började leta efter en bh. Då började brandlarmet tjuta. Jag sprang runt i trosor i alla rum och kollade om det brann. Jag sa åt ungarna att ta sig ut. Jag tog på mig snabbt några kläder. Micke fick på sig ett par kalsonger och en t-shirt. Han hade inte ens hunnit torka sig. Frågan var nu bara var det brann? Vi är ju själva på stället. Här finns 8 byggnader varav 5 byggnader har minst fyra våningar. Vi ringde Mickes chef. Han berättade var man kunde se var larmet var utlöst. Det visar sig att larmet var utlöst i det hus vi bor i. Plötsligt var vaktmästaren där. Han pratade med brandkåren eftersom larmet är direktkopplat dit... Ja...men för att förkorta ner historien så visar det sig att jag hade duschat så pass varmt att ångan från badrummet har utlöst larmet!!! Men jag blev i alla fall ren! Vi syns imorgon!