myggfritttack.blogg.se

(Tjena alla monsterdiggare!)

Dagens roligaste citat kom från Märtha. Det kom när vi satt och åt och Märtha skulle skryta inför oss andra. Hon berättade att hon faktiskt åkt "Piss off! Nä, Märtha sa vi andra. Vad var det du sa egentligen? Men Märtha insisterade att hon faktiskt åkt "Piss off"! Men även Märtha låg dubbel av skratt när hon kom på vad hon sagt. Hon menade såklart Offpist!

Även idag var det blå himmel och strålande sol över Solberg. Det blåste dock kallt och det var dessutom - 8 grader. Elliott frös om sina fingrar och tår. Det verkar som han har fått samma åkomma som jag (Reunaulds fenomen). Så efter några åk gav han upp och satte sig i värmestugan och myste med Iris. 

Iris har annars väntat i bilen på oss de här dagarna. Hon har haft sin marshmallow rosa kofta på sig samt tillgång till en sovsäck att lägga sig i. Micke har dessutom satt igång dieselvärmaren någon gång under dagarna. Men det har knappt behövts eftersom solen har legat på och värmt upp bilen. 

Efter lunchen var det dags för mig igen att klä på mig. Det tog ju sin lilla tid när det var lager på lager som gällde, och inte blev det bättre av att jag var lite trött och mör efter de tre dagarna i backen. När jag tog på mig hjälmen var det något som inte kändes rätt. Skidglasögonen ville inte fastna på hjälmen hur än jag gjorde, dessutom kändes det som att glasögonen var snurrade. Plötsligt började Micke skratta och frågade om jag menade allvar. Jag hade tagit på hjälmen bak och fram... men det skulle visa sig innan dagen var slut att jag inte skulle bli ensam av att klara av den manövern. Även Tekla lyckades med samma konststycke men hon hann bli fotograferad vilket inte jag blev.

Jag kom ut i backen och hann åka några gånger innan jag träffade Märtha, Julia och Tekla. De stod och väntade på Alicia som hamnat lite efter. Men Alicia dök inte upp. Vi åkte upp tillsammans igen för att leta efter henne. Det visade sig att Alicia hade ramlat och gjort illa foten. Hon kunde inte stå på foten berättade Alicia medan tårarna sprutade. De andra tjejerna stannade kvar medan jag åkte ner för att hämta hjälp. En skoter skickades upp för att hjälpa Alicia ner. Alicia kom ner men även Märtha. Hon hade minsann tagit chansen att åka skoter. 

Alicia var alldeles skakig och darrig. Inte för att hon frös för det finns nog ingen varmare tjej än Alicia. Men hon skakade nog lite av choken och utav rädsla. Foten verkade ha klarat sig bra efter att hon vilat den en stund. Vi bestämde oss för att det var dags att åka hem. Efter en timmes bilfärd var Alicia sitt gamla vanliga jag och hon berättade minsann att hon var sugen på att åka Bob. 

Micke har en kollega som bor ca 500 meter från där vi bor. Han och hans familj samt grannfamiljen har under nio års tid byggt upp varje år en Bob bana som sträcker sig från den ena tomtgränsen över en gångbana och till slutet av den andra tomtgränsen en ca 150 m lång bana. Kollegan hade till och med specialbeställt åkmadrasser så att de skulle passa perfekt! Det var superkul att åka men det gick så in i helvete!

Här kom jag!

Det var allt för denna gången! Vi syns imorgon!