Efter att jag har kört i fyra timmar så bytte vi så Micke skulle köra. Äntligen var det min tur att djupdyka i godispåsen och välja och vraka. Jag tänder min ficklampa på mobilen för att kunna se. Men nej, det fick jag inte för Micke. Det störde mer än om jag tände taklampan. Jag är en lydig tös så jag släcker mobilen och trycker på knappen i taket. Det var bara det att det var fel knapp. Jag kom till att trycka på direktknappen till SOS. Sånt jävla modernt skit. Va! Sätta en telefonknapp i taket! Asså han som tänkte ut det måste haft otur när han tänkte. Tänk efter själv...om jag är med i en olycka och blivit påkörd. Hur ska jag då orka höja armen för att trycka på en knapp? Nä, typiskt automatarskitbil. Bättre med manuella växlar och koppling och vanliga ljusknappar i taket.
Tack för att ni följt ytterligare en resa med vår familj. Vem vet bloggen kanske öppnas upp en annan gång. Ta väl hand om er!
Kommentarer :
#2:
Tore Övemar
Välkomna hem!!
Det har varit roligt att följa eran resa med olika strapatser, både bra och mindre bra.
Tore & Ulla
#3:
Anonym
Haha klockren beskrivning av micke
Välkomna hem finingar! Kram Lillröran
skriven