myggfritttack.blogg.se

Ni måste förstå hur synd det är om oss. Vi lever ett hårt liv! Sen vi lämnade Mora har vi vänt på dygnet. Lunch serveras vid 16 tiden. Kvällsmaten är oftast uppäten vid halv tio på kvällen. Idag gjorde vi ett tappert försök att rätta till dygnsrytmen. Alla gick som yra höns. Märtha har svårast att ställa om. Vi får verkligen fösa upp henne ur sängen på morgonen. Idag tog vi bilen och körde några få mil och kom till något som heter Henningsvär. I Henningsvär är det pittoreskt så det förslår. Men vägen dit är smal och krokig vilket innebär att några körde för fort och några körde helt perfekt - som vi. Efter att ha haft ett antal fartdårar i röva lackade Micke ur när en kärring kört allt för nära i någon kilometer. Så när Micke äntligen kunde köra in till sidan vid en mötesplats flög det dära mittenfingret upp. Detta tyckte ungarna var väldigt roligt. Alla har vi ju hört talas om att barn inte gör som man säger utan gör som vi gör. Plötsligt tycker jag o Micke att den mötande trafiken tittar konstigt på oss. Det visar sig att ungarna hänger ut från fönstret där bak och räcker finger åt folk och tycker det är hemskt roligt. Någonstans tror man ju att ungarna är gamla nog att dra sina egna slutsatser... Men jag tyckte i alla fall det var ganska kul att höra Mickes bekännelse att han hade gjort fel...och att barnen inte skulle göra som honom... Henningsvär består av flera små öar och gamla små fiskestugor med trånga gator och gränder... och därav mycket turister. Men det är dock inte samhället i sig som är vackrast utan dess omnejd. Vita sandstränder med azurblått vatten. Märtha galningen vågade till och med bada! Varmt i solen men absolut inte i vattnet...men dagen till ära så badade jag mina anklar, bara det ett stort framsteg för mig. Som ni ser på bilderna så har jag shorts på mig. Kan ju erkänna att det var spännande att ta av sig långbyxorna och se om jag var lika lurvig om benen som Micke... Efter några timmar på stranden så åkte vi tillbaka till husvagnen och bokade en liten båt i två timmar. Förutseende förälder som jag är fick samtliga uppsöka "brusefåtöljen" som Micke menar toaletten heter på norska??!! innan vi gick ombord. Så puttrade vi iväg på ett nästintill spegelblankt hav. Med oss hade vi ett fiskespö, kniv och spann ifall om att vi skulle få fisk. Efter en halvtimme hörs det från fören...Mamma jag är kissig!!!! Va? Du kissade ju precis! Hur är det ens möjligt? Här kan man köra 6-7 timmar i sträck med bil och ingen behöver kissa, och så åker man en liten båt och efter 30 minuter ska Märtha kissa. Märtha ville absolut inte hoppa i havet och kissa för vi hade ju faktiskt passerat en stor röd brännmanet med flera meter tentaklar för en liten stund sen... Trots att vi kan se ända ner till botten på flera meter och inte se en endaste liten fisk så totalvägrar Märtha att hoppa i havet. Märtha vill kissa i spannen men de vill ingen av oss andra för ingen vill ha kissig fisk... Hur löser vi problemet? Hänger vi Märtha över relingen? Kissar hon i båge? Kör vi tillbaks? Nä...inget av det! Vi kommer på en helt annan lösning som involverar hela familjen. Märtha ställer sig bredbent i båten och kissar i tråget medan jag hjälper henne att hålla balansen. Micke försöker parera båten så det inte guppar för mycket. Elliott retas och säger att det kommer båtar som glor på henne för att skynda på vilket innebär att Märtha kissar i 190 knyck så det stänker... Märtha kissar och kissar och till sist börjar jag bli orolig om inte tråget ska räcka till... Men det var väldigt tur att hon kissade i tråget för den lilla fisk vi sen fick upp och la i spannen slängde vi sen tillbaka i sjön eftersom den var för liten för att dela och lägga tid på att rensa. Imorgon ska vi upp tidigt upp så för en gång skull så kommer detta inlägg innan midnatt. Sov gott! Vi syns i morgon!