myggfritttack.blogg.se

Igår kunde jag inte skriva för vi befann oss mitt ute i vildmarken. Inte ens Micke hade nät. Igår skulle vi ta oss från Bodö till Trondheim. Men efter att ha kört fem timmar i Norge på kringelikrok vägar där alla blev åksjuka i omgångar (även Micke kände av det) och vi hade stoppat ett antal gångar kände vi att det här blir för plågsamt. Alla lider vi av hemlängtan av olika anledningar. Barnen saknar sina vänner. Jag är så gudatrött på att känna mig ofräsch. Fattar ni att jag duschade på en toalett i ett stall i förrgår? Allt luktade ju fortfarande häst när jag var klar. När vi skulle boka nästa camping i Norge var det återigen en camping där man fick betala extra för att få duscha. 10kr per pollett för 4 minuter. Då får man ju knappt bort navelluddet på den tiden! Nä. Norges campingar är lite snikna på det sättet samtidigt som de har inte samma standard på sina offentliga utrymmen om man säger så. Förutom detta längtar vi efter en rejäl grillmiddag. Grillen vi har med oss klarar precis korv eller hamburgare. Jag lovar att jag inte ska äta någon form av soppa eller annan mat som har något med pulver att göra på minst ett halvår. Ni har ju hört sen tidigare att jag inte kan köra automatare och definitivt inte med husvagn vilket innebär att Micke får köra hela tiden. Micke är som sagt lite trött på att köra bil... Han har varit super duktig! Så summan av kardemumman blev att vi svängde av och körde in mot Sverige. Så efter 11 timmar i bil inklusive stopp hamnade vi i Krokom. En liten camping med varma duschar och hur mycket vatten som helst. Heja Sverige! Men jag måste bara tillägga vad en sån lång bilresa gör med folk, speciellt när inget nät fungerar och man inte kan ratta in en enda radiokanal. I bilen har vi haft allsång till de värsta sångerna på denna jord... Här är ett exempel på vilka låtar som rungat i bilen...."Global fussball Hurra, " Min tupp är död" Den makalösa manicken"... Ja sångvalet säger allt... För att inte säga vilken nivå samtalen i bilen har hamnat på. : Oftast när man tappar en syltmacka så hamnar syltsidan mot golvet. En katt landar oftast på tassarna. Om man binder fast en syltmacka på ryggen av en katt så borde det bli en evighet maskin där det hela snurrar runt, runt... Vilket i sin tur leder till att hela familjen jamar i bilen för att härma katten när syltmacka binds fast på ryggen, vilket i sin tur leder till hur en hund skulle han låtit... Som sagt nivån i bilen har inte varit för hög. Vi släckte lampan kl 01.30 för barnen och vi la oss en halvtimme senare. Då hade faktiskt Micke lyckats ta sig en nattlig joggingtur. Nu sitter vi i bilen igen. Alla är målmedvetna om att idag ska vi hem, även om det innebär 12 timmars körning och att vi kommer hem mitt i natten. Så vänligen ring oss inte imorgon förrän eftermiddag/kväll. Vi kommer behöva sova och lasta av. Detta innebär att detta blir sista inlägget för denna blogg! Tack för att ni följt oss. Det har varit jättekul med alla kommentarer! Och ja...nu har vi fått några myggbett och knottbett men inte mer än vad vi hade fått hemma. Det finns en film som heter "Vi hade i alla fall tur med vädret" så vår resa får väl heta " Vi hade i alla fall tur med myggen!". Och...ja glaset är halvfullt! Indalsälven!

I dag gick vi upp riktigt tidigt - kl: 08.00. Detta gjorde vi för att jag hade bokat en halvdags ridtur med islandshästar. För att komma dit fick vi köra en liten timme. Men det var det värt! Det var bara jag i familjen som skulle rida, Micke skulle springa en runda och barnen ville bara slappa och läsa böcker. Gruppen som jag red ut med bestod av två ledare och fem andra ryttare. Vi började med att rida på en vit sandstrand med galet vackert vatten. Sen red vi inåt landet medan bergen reste sig högt bredvid. Vi red på små stigar, gräs, sand, asfalt och gegga. Vid ett tillfälle var det så mycket gegga att vi var tvungna att sitta av för att geggan var så djup och hästarna fixade inte att bära oss och komma över. Vi däremot kunde gå förhållandevis torra över. Jag har som sagt inte ridit på islandshästar tidigare. Islandshästar är kända för att de kan tölta. Någon har berättat för mig att tölta kan liknas vid att sitta djupt bak i soffan. I början förstod jag inte alls vad de menade för jag försökte sitta på samma sätt som när jag travar...det blev skumpigt! Sen försökte jag göra soffläge - sätta mig mer långt bak på rumpan och luta mig mer bak...och ja...då blev det ju faktiskt soffläge och mindre skumpigt. Under turen så passerade vi stora fält med HJORTRON! Tyvärr var inga mogna än, men förstå hur min ryggmärg reagerade...plocka, du måste plocka, varför har du inte plockat? När vi ridit i två timmar så var vi framme vid ett fik där det serverades fräscha baguetter. Antingen så kunde man få kaffe eller te till eller så kunde man få vatten med citron till som fanns i en sån där modern jätteglasburk med kran på. Eftersom det var varmt så valde jag vatten. Jag vred kranen åt ena hållet för att öppna eftersom pilarna visade åt ena hållet - open. Allt väl, när jag fyllt nästan hela glaset så vred jag åt andra hållet -close. Hände inte ett skit! Jag vred tillbaka åt andra hållet. Hände inte ett skit! Vattnet porlade ur och glaset var som sagt för länge sedan fullt. På golvet bildades snabbt en pöl som växte sig allt större... tur att det finns mer tekniska människor än vad jag är. Så klart ska man sätta kranen i mellanläge där det inte står något - ursprungsläge. Svårare var det inte. Efter det tappade jag bara tomaten och sen osten från baguetten i golvet. Jag förstår att ledarna starkt övervägde om jag skulle få rida galopp på stranden...kan hon inte ta vatten i ett glas och ha kontroll över en baguette, hur ska hon då fixa galopp? Jag fick dock rida galopp på stranden. Efter ridturen körde vi längst ut på sista ön av Lofoten. Vägen dit var som sagt förtrollande vacker. I Reine såg vi det där ställe som är nog mest fotograferat och igenkänd som Lofoten. Nu sitter vi på båten till Bodö. Vi kommer vara framme i natt kl: 0.30. Det här är nog en av de dyraste båtarna i Skandinavien. Man betalar per meter på ekipaget samt hur många personer som åker med. Detta blev lika dyrt som om en person skulle ta en veckas chartersemester till Turkiet....men vad gör man inte för att spara in lite tid...eller ja inte så lite tid heller. Båtresan tar 4 timmar, bilvägen tar 12 timmar. Micke föreslog att vi skulle gömma Märtha och Elliott i husvagnen i fyra timmar men jag sa nej för då skulle inte husvagnen stå kvar när vi kom ner på däck. Så det var bara att pröjsa. Vi börjar alla få lite hemlängtan. Vi drömmer om vår egen toalett och dusch. Norge är toppen på många sätt men de är totalt kassa på offentliga utrymmen. Det är så snuskigt på precis varenda toalett och dusch. Det luktar kiss, papper på golvet och hår i silarna på duscharna. Många gånger är det fräschare att kissa i det fria. Märtha och Elliott saknar sina kompisar och jag och Micke längtar efter att kunna röra oss inomhus utan att hela tiden pressa oss förbi varandra. Men nu har vi som sagt vänt bilen mot söder. Det tar dock ett antal dagar att ta sig hem även om man kör direkt. Ser dock att vädret är bättre här än hemma!

Ni måste förstå hur synd det är om oss. Vi lever ett hårt liv! Sen vi lämnade Mora har vi vänt på dygnet. Lunch serveras vid 16 tiden. Kvällsmaten är oftast uppäten vid halv tio på kvällen. Idag gjorde vi ett tappert försök att rätta till dygnsrytmen. Alla gick som yra höns. Märtha har svårast att ställa om. Vi får verkligen fösa upp henne ur sängen på morgonen. Idag tog vi bilen och körde några få mil och kom till något som heter Henningsvär. I Henningsvär är det pittoreskt så det förslår. Men vägen dit är smal och krokig vilket innebär att några körde för fort och några körde helt perfekt - som vi. Efter att ha haft ett antal fartdårar i röva lackade Micke ur när en kärring kört allt för nära i någon kilometer. Så när Micke äntligen kunde köra in till sidan vid en mötesplats flög det dära mittenfingret upp. Detta tyckte ungarna var väldigt roligt. Alla har vi ju hört talas om att barn inte gör som man säger utan gör som vi gör. Plötsligt tycker jag o Micke att den mötande trafiken tittar konstigt på oss. Det visar sig att ungarna hänger ut från fönstret där bak och räcker finger åt folk och tycker det är hemskt roligt. Någonstans tror man ju att ungarna är gamla nog att dra sina egna slutsatser... Men jag tyckte i alla fall det var ganska kul att höra Mickes bekännelse att han hade gjort fel...och att barnen inte skulle göra som honom... Henningsvär består av flera små öar och gamla små fiskestugor med trånga gator och gränder... och därav mycket turister. Men det är dock inte samhället i sig som är vackrast utan dess omnejd. Vita sandstränder med azurblått vatten. Märtha galningen vågade till och med bada! Varmt i solen men absolut inte i vattnet...men dagen till ära så badade jag mina anklar, bara det ett stort framsteg för mig. Som ni ser på bilderna så har jag shorts på mig. Kan ju erkänna att det var spännande att ta av sig långbyxorna och se om jag var lika lurvig om benen som Micke... Efter några timmar på stranden så åkte vi tillbaka till husvagnen och bokade en liten båt i två timmar. Förutseende förälder som jag är fick samtliga uppsöka "brusefåtöljen" som Micke menar toaletten heter på norska??!! innan vi gick ombord. Så puttrade vi iväg på ett nästintill spegelblankt hav. Med oss hade vi ett fiskespö, kniv och spann ifall om att vi skulle få fisk. Efter en halvtimme hörs det från fören...Mamma jag är kissig!!!! Va? Du kissade ju precis! Hur är det ens möjligt? Här kan man köra 6-7 timmar i sträck med bil och ingen behöver kissa, och så åker man en liten båt och efter 30 minuter ska Märtha kissa. Märtha ville absolut inte hoppa i havet och kissa för vi hade ju faktiskt passerat en stor röd brännmanet med flera meter tentaklar för en liten stund sen... Trots att vi kan se ända ner till botten på flera meter och inte se en endaste liten fisk så totalvägrar Märtha att hoppa i havet. Märtha vill kissa i spannen men de vill ingen av oss andra för ingen vill ha kissig fisk... Hur löser vi problemet? Hänger vi Märtha över relingen? Kissar hon i båge? Kör vi tillbaks? Nä...inget av det! Vi kommer på en helt annan lösning som involverar hela familjen. Märtha ställer sig bredbent i båten och kissar i tråget medan jag hjälper henne att hålla balansen. Micke försöker parera båten så det inte guppar för mycket. Elliott retas och säger att det kommer båtar som glor på henne för att skynda på vilket innebär att Märtha kissar i 190 knyck så det stänker... Märtha kissar och kissar och till sist börjar jag bli orolig om inte tråget ska räcka till... Men det var väldigt tur att hon kissade i tråget för den lilla fisk vi sen fick upp och la i spannen slängde vi sen tillbaka i sjön eftersom den var för liten för att dela och lägga tid på att rensa. Imorgon ska vi upp tidigt upp så för en gång skull så kommer detta inlägg innan midnatt. Sov gott! Vi syns i morgon!