Näst sista dagen...

Näst sista dagen åkte vi till South Kensington. South Kensington är en plats med enorma byggnader med diverse museum. Små vita vackra hus med mysiga caféer och restauranger. På flera av museumen är det gratis inträde men man förväntas ge en donation. Vi valde att gå på The Science museum. Ett museum med fyra våningar inriktad på teknik och rymd. Här fanns allt att titta på från en bajsblöja som användes i början på rymdfärder till en elektrisk brödkniv. 

Vi har dock nog varit på allt för många museum de senaste 10 åren. Vi har blivit kräsna. The Science museum var fint och informativt men inte så interaktivt vilket gör det lätt att passera alla vita informationstexter och föremålen i montrarna blir just bara dammiga föremål. Efter någon timmes kulturellt strövande lämnade vi byggnaden för lunch.

Under väntan på maten försökte vi sammanfatta London med tre ord. Tre positiva och tre negativa. Kö, fullsmockat och dyrt. Och de positiva orden blev: Omväxlande, utbud och artigt.

Elliott har inte haft många önskemål under denna resa men ett önskemål var att få gå på London Dungedon. Ett ställe som dels berättar om hur London var under 1600 talet samtidigt som det är lite av en spökrunda. Micke hade varit där när han var i London för några år sedan. Märtha har en viss tendens att få mardrömmar så de två åkte tillbaka till lägenheten medan jag o Elliott åkte in till Westminster för att bli skrämda. 

Vi hade köpt biljetter på internet för att garanterat få plats. Nätet i London är dock så överbelastat att det strular hela tiden. Jag har tom bättre nät på en bergstopp i Norge än vad jag har i centrala London. Detta orsakade ett smärre stresspåslag eftersom jag inte kunde få upp biljetterna. Jag och Elliott sprang fram och tillbaka på gatan utanför för att få täckning. Tillslut kom Elliot på den briljanta idén att gå till McDonalds som har gratis Wifi. Sagt och gjort..McDonalds nästa. Men det visade sig att Mc Donalds nät var bara för telefoner med engelska nummer. Ut på gatan igen och springa fram och tillbaka. Från att ha varit i mycket god tid....ja faktiskt 45 min innan insläpp (plötsligt så händer det...fam.Ljunggren i tid) så var det bara fem minuter kvar. Och då, just där fick jag några sekunders nät och det höll precis så länge så jag kunde screenshoota av biljetterna. 

Så in kom vi och blev erbjudna en snaskig historia om pest, galna kungar och Jack the Ripper. Allt i ett mörkt dunkel, utklädda personer, ljud- och ljuseffekter och upplevelser. Verkligen ett ställe som jag kan rekommendera att besöka. 

När jag o Elliott kom ut var det mörkt ute. Vi tog oss tillbaka till lägenheten för att packa våra pinaler. Trots att vi älskar att resa och vill göra det så ofta vi kan så längtar vi alltid hem i slutet av våra resor. Och nu längtar vi så mycket efter Iris att jag tror att det kommer bli slagsmål om henne.  

Jag får tacka för denna gång. Nästa resa är faktiskt inte riktigt bestämd än men bloggen kommer säkert igång då med. Så ha det så bra så länge! 

Help a punk to get drunk!

Det första vi gjorde när vi åkte in till stan idag var att försöka skaffa oss musikalbiljetter. Vi hade läst oss till på nätet att det gick att köpa billigt samma dag som föreställningarna skulle vara och eftersom vi var ganska öppna gällande vad vi skulle se så chansade vi att vi skulle få biljetter. Den första biljettkiosken vi provade hade lockande skyltar om halva priset på biljetterna.

Halva priset my ass...det var inget halva priset. Snarare tvärtom. 900kr per biljett. Tack sa vi och gick. Andra biljettkiosken hade typ inga biljetter kvar till något. Men vid tredje kiosken hade vi mer tur. 

Vi hade väl tänkt oss musikaler så som Matilda, Aladdin, Motown, Wicked eller kanske Les Miserables. Men antingen så skulle vi sitta var och en eller så hade vi fått typ en stolpe som skymt sikten framför oss. Jag övervägde stolpen skarpt...med tanke på att man har lite avstånd mellan ögonen. Jag menar någon gång ska man väl kunna dra nytta av det eller? Men eftersom resten av familjen är pittögda så fick jag ge upp stolpen...

Så vi gick på det tunga artilleriet...Phantom of the opera! Här fick vi hyfsade bra platser till ca halva priset. Jag måste erkänna att jag var lite nervös. Jag ville ju ge barnen en bra första upplevelse av vad musikal är för något och så blir det opera som jag själv känner mig lite kluven för. Samtidigt så har jag alltid velat gå på Phantomen. 


Efter att ha köpt biljetter promenerade vi till China town eftersom det stod på Märthas "To do list". 

Vi bestämde oss för att vara lite "Wild and Crazy. Och då menar jag inte att vi skulle göra som Micke som gått hela förmiddagen med mössan ut och in med tvättlappen viftande uppe på skulten...utan vi skulle gå in i en Kina affär och köpa något vi aldrig ätit tidigare.

 Märtha tog några kex i form av nallar med choklad i. Jag tog något godis som poppade i munnen. Micke tog en torkad alg och Elliott tog en gelédricka. Alla fick smaka av varandra. 

Märthas o mitt var ätbart medan Mickes alg kändes ok första sekunden för att sedan smaka som ett smutsigt akvarium luktar. Men som tur var kunde vi ju skölja ner med Elliotts gröna geledricka...eller inte. Den var grymt äcklig. Ingenting gick ner hos någon. Visst är det konstigt vilka smaker man vänjer sig vid beroende på vilken kultur man är uppvuxen med. Nä tacka vet jag Kalles kaviar, saltlakrits och sill.



Nä. Vi fick äta något annat istället. Vi spanade in lite olika bufférestauranger och hittade en som hade fått fyra stjärnor gällande hygien. Den tar vi! Det smakade sådär, men alla hittade något de gillade i alla fall. 

Efter maten var det dags för shopping. Vi hade spanat in en affär som skulle vara Londons Ullared -Primark. Och japp, lika billigt, lika dålig passform på kläderna och lika hysteriskt med folk vilket gav samma effekt på Micke o Elliott som Gekås gör. Det klarade ca 20 minuter sen åkte de till lägenheten. Märtha hängde även med tillbaka. Jaha, tänkte jag. Nu jävlar ska det shoppas... ska bara ta en sväng inom toan... och så en sväng till inom toan...och en till....

När jag var färdig på Primark var jag verkligen på G. Nu har jag chansen...nu sticker jag vidare till nästa ställe och sprang till tunnelbanan och tog mig till Camden market.



Äntligen fick jag mina förutfattade meningar om London uppfyllda. Här var ju Hare Krishna munkarna (dock ej klädda i lakan), sönder piercade ungdomar och punkare som stod och tiggde med en skylt framför sig där det stod "Help a punk to get drunk". 

Jag gillade dock stället skarpt. Det kändes mysigt och genuint trots att hashlukten låg tung över området. Tyvärr hann jag inte stanna så länge bland de små unika stånden och butikerna eftersom det var en bra bit till lägenheten och Phantomen väntade på mig.
 
När vi kom till teatern hade min mage fortfarande inte fixat till sig vilket gjorde att det blev stopp i toan efter mig. Det gäller att bli ihågkommen...

Märtha blev helt frälst i musikalen. Elliott tyckte det var bra...eller i alla fall bättre än teatern han sett på Påarps skola!!!! Jag och Micke delade samma uppfattning - fantastisk bra och emellanåt lite tråkig. Solona o duetterna gav ibland effekten av att håren reste sig på armarna medan vissa delar av pjäsen när det var flera som sjöng  kunde vara jobbigt stirrigt.  Men alla i familjen vill gå på musikal igen en annan gång. Så det hela blev lyckat!

Tack o hej leverpastej!












Schizofrena tanten på tåget!

Det här med att åka tunnelbana börjar äntligen flyta på. London har många linjer och stationer och vi far än åt det ena hållet än åt det andra. Tågen går så tätt att det alltid känns som det finns ett tåg på gång som rullar in på plattformen åt oss. Något att ta efter Skånetrafiken? Men folket i London är emellertid ganska vanliga. Jag hade sett framemot meterhöga hårresande rosa och blåa frisyrer på punkare, munkar klädda i orangebruna lakan och galningar i foliehatt. Men ack de lyser med sin frånvaro. Tyvärr kom jag på att den enda galningen på tåget är jag själv... Igår när det blev fullt av folk på tåget lyckades hela familjen sitta lite utspridd över vagnen. Märtha, Elliott och Micke lyckades dock sitta någotsånär nära varandra. Jag satt ungefär fem sittplatser ifrån. Intill mig sitter en ung kille klädd i kostym. Jag läser i en tidning och Märtha, Elliott och Micke pratar med varandra. Någon har glömt att stänga av ljudet på sin mobil vilket gör att det plingar irriterande om och om igen. Jag frågar Micke med lite irriterad röst om det är hans mobil som plingar. Killen bredvid mig rycker till, ser osäker ut och frågar artigt om jag pratade med honom. Jag börjar gapskratta och kan inte riktigt sluta. Killen visste ju inte att resten av familjen var utplacerade lite längre bort. Bilden blev ganska tydlig. Det sitter en tant och mumlar på ett annat språk och verkar vara lite irriterad. Är hon schizofren eller är hon irriterad på mig? Sen börjar den galna tanten gapflabba!!! Gårdagen bjöd dock på ett underbart väder! Nästintill blå himmel! Vi hoppade på en båt och åkte längs med Themsen från Big Ben till Towern. Guiden på båten var en skön snubbe med en stor portion humor vilket gjorde turen extra bra. Vi fick dra på smilbanden flera gånger. Om ni tittar extra noga på bilden så finns det en kille som har en anställning högt upp! Japp, det är rätt, han putsar fönster på utsidan.
Efter en båttur i det fria var det dags för det Märtha sett framemot mest. Harry Potters värld! Studion låg dock inte i centrala London om man säger så. Efter 1½ timmes resa med X antal byten var vi dock framme. Trots att det var mycket folk så förstod vi att det här var nog ingenting mot högsäsongstider. Utanför byggnaderna fanns en stor tom asfalterad yta som nog normalt var ämnat till att stå i kö på. Vi tyckte dock att det räckte mer än väl de köer vi fick stå i.
Trots köer så kan jag varmt rekommendera en dagstur hit om man nu gillar Harry Potter så klart. Allt som finns här har använts i filmerna. Men allt som är med i filmerna finns inte här. Det är helt otroligt hur mycket tid, detaljer och pengar som lagts på att bygga upp filmerna. Miljontals föremål, teknik, ljus, smink, kläder och effekter. Trots att det är kommersiellt, dyrt och på ett sätt opersonligt så känns det ändå mysigt och det går lätt att leva sig in att även jag har en roll i filmerna. Vem skulle jag ha varit då? Ja, jag hade nog varit Sibylla Trelawney - Läraren som är spåkärring. Likheten är väl slående?

Dumbeldores kontor!Vi var ju tvungna att prova en "Butterbeer" som Harry och gänget jämt dricker....Fy fan, va äckligt! Ingen av oss kunde dricka upp det. Som tur var köpte vi bara en och inte en till alla. Det är inget jag kan rekommendera. Men "Butterbeerglass" däremot, det var gott! Ser ni att Märtha är Hagridstor o Micke är liten?

Märtha och jag provade även att åka kvast med en green screen bakom. Det var fantastiskt kul sen att se sig själv åka fram på kvast genom Londons gator. Men lika kul lika dyrt var det! Vi köpte vars ett foto istället. Jag ville inte ha mitt foto men Micke ville visst ha det. Han skulle minsann ha det på jobb sa han. "Häxan där hemma" nu har han bevis!
Snapes håla!
En viss plattform...
Diagongränden!
Elliotts favorit! Dobbie gör samma poser som Elliott!
Förbjudna skogen! Stora spindlar i hörnen!Utanför utställningen fanns så klart en gigantisk Harry Potter shop! Om det var trångt inne på utställningen så var det inget mot affären. Där var det knökfullt! Det gick knappt att ta ett steg i någon riktning. Märtha gick bananas! Verkligen ett stressmoment! För önskemålen var lika höga som priserna. Och trots att hon hade sparat varenda krona av sin veckopeng hela hösten så räckte det inte till allt hon ville ha. Men en liten påse kom dock med hem.När vi kom hem åt vi kvällsmat och sen orkade tant inte mer. Tant gick och la sig innan barnen för en gång skull!Men sen är tant Josse uppe innan de andra idag och skriver troget till er! Och har ni tur får ni en uppdatering ikväll om dagens äventyr!